|| EN SÅNG, FÖR STOCKHOLM ||

 

P R E S S M E D D E L A N D E 11 APRIL 2017

 

EN SÅNG, FÖR STOCKHOLM
 

"förstörelsemanins konsekvenser bemöttes 

med kurage och mänsklig samling -" 

 

I början av oktober visste jag att jag skulle skriva en låt.

Då hade tanken redan länge lekt.

Tidigt i mars gick min brusiga version till Björn Gidlund, som jag under åtta år återkommande framträtt tillsammans med. Han som ackompanjatör till min recitation.

Jag var nöjd att få överraska.

Björn spelade in en första lyssningsbar version som behövdes i tänkt försök att placera sången utomlands.

Det var vad jag höll på med i fredags i förra veckan.

Jag hade skrivit sången explicit med Joan Baez, och hennes då allra sista album under produktion, i åtanke och hade i fem månader haft hennes – nu åldrat nyansfulla och klangrikt kopparglittrande – röst för det inre örat.

Våldet föröder men övervinns av den produktiva omtanken, den goda viljan.

Det land som visade sig fredagen den sjunde april är det land jag känner igen mig i. Och vill känna igen mig i.

När våldsdramat i Stockholm var ett faktum och förstörelsemanins konsekvenser bemöttes med kurage och mänsklig samling blev det självklart att publicera vårt material meddetsamma.

Jag dedicerar, tillsammans med Björn Gidlund/State of Mud, den här lilla sången till Stockholm och dess invånare som gemensamt och med värdighet bedrog våldet genom att bemöta det med dess oövervinnerliga motsats.

elfte april 2017 –

Peter Lucas Erixon